Idag blev det en långdag på jobbet. Allt har gått jättebra trots att två stycken var sjuka idag. Men när man jobbar med folk som man jobbat länge med så flyter allt på och man behöver inte säga så mycket utan allt funkar ändå. Känns så skönt att ha sådana arbetskamrater. Annars så har jag lite separationsångest. En annan av mina arbetskamrater kommer att sluta till sommaren. En annan ska snart gå i pension. Så många som har slutat hos oss de senaste åren. Jag fäller en tår då och då här hemma för det blir bara färre och färre kvar av oss "gamlingar". Tänk, vad mycket roligt vi har haft tillsammans! Vad mycket skratt vi haft och tårar med för den delen. Vi har sett varandras livscykler med småbarn som sedan vuxit upp. Hur våra föräldrar blivit gamla och dött. Vi har varit med när alla har fått barnbarn. Hela tiden har vi varit där för varandra.....och nu känns det som att allt har skingrats, likt dimman som stiger från marken en fuktig sommarmorgon medan solen stiger och skickar sina strålar att fösa undan dimman.
Jag är sorgsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar